Fika är en mycket svensk aktivitet som inte ens går att översätta. Jag har alltid varit ett fan av denna aktivitet och just därför var det det jag och min mamma gjorde när hon var på visit här i Paris. Men efter vårat fikande här så är jag lite osäker på om jag någonsin kommer kunna fika i Stockholm igen.
Som de fika experter vi är begav oss till anrika Café de Flore, ett såntdärnt café som man bara måste ha besökt. Väl på plats, med varsin omelett serverad och de bästa platserna på hela uteserveringen (in a heeörnn) kunde vi konstatera att livet inte blir mycket bättre. Plötsligt avbröts vår harmoniska tillvaro av en gammal monsieur som ville veta om vi kände till fotografen David Hamilton. Den gamle höll i en bok med Hamiltons titel på, och jag tyckte att jag kände igen namnet men svarade nej för säkerhets skull ifall jag skulle hamna i någon slags frågestund om människan i fråga.
Den gamle återgår till att tala med sina bordsgrannar och mor och jag tuggar vidare på våran omelett du jour. Plötsligt stormar en tvättäkta Tropez stekare servringen och annonserar högt oh ljudligt till Den gamle
"Mister Hamilton, zank yu fore ze best zummer of my life!"
Den Gamle var alltså David Hamilton själv.
Utan att jag inte riktigt minns hur det gick till så bytte vi nummer och dagen därpå återfann vi varandra på samma café och hade en mycket intressant lunch tillsammans.
Herr Hamilton är lite av vad man skulle kunna kalla en instutition, han har gått från att vara en vanlig männsika till någon som man refererar till som ett verb. Han är Jack Med Jack Nicholson, Jane med Jane fonda och Steve med Steve McQueen. Och ALLA känner Mr Hamilton. Under vår tvåtimmars lunch hann både Ferrari- arvtagaren, Club Meds högsta chef, författare och andra erkända fotografer svänga förbi och morsa på Hamilton. Overkligt och fruktansvärt häftigt.
Syftet med lunchen var väl lite oklart, om det mest var för att ha någon att dinera med eller något annat men när Herr Hamilton frågade mig om jag ville bli känd kontrade jag med att vara minst lika kryptisk:
"Depends on what you get famous for"
Med tanke på det inte så lite dekadenta inehållet i den portfolio Hamilton gav mig så kanske ett framtida sammarbete med honom är lite väl promiskiöst för min del. Men ack, vilken upplevelse. Och bara i Paris.
Väljer att avsluta med ett citat från Hamilton själv när vi diskuterade Sex and The City (vi hann gå igenom allt mellan himmel och jord under lunchen. Allt från hans karriär, modeller, han hat mot digitalkameran, ungdom, förfall, mat, vin etc.)
"Sex an The City, pha! Never seen it and never will. Those kind of titles pisses me of"
Om jag säger att jag kommer ha svårt att någonsin fika i Stockholm igen, förstår du mig nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar