Undvik allt utom frestelser

Vi har kommit till en punkt då vi gör allting för sista gången här i Stockholm. Nästan varje aktivitet blir den sista på länge och just därför måste man utföra dessa aktiviteter till max.

Som att äta svensk mat. Min kärlek till filmjölk är väl inte särskilt extraordinär men i dagarna har jag utvecklat en passion för denna trögflytande dryck.
Detsamma gäller knäckebröd, hushållsost och skogaholmslimpa. Framförallt skogaholmslimpa. Dock inte Kalles, där går fan gränsen.

Att åka tunnelbana har aldrig varit mer sentimentalt. När den ännu anonyma Tunnelbanekvinnan meddelar mig att ta det försiktigt när jag ska stiga av, vill jag krama henne och tacka för all den omtanke hon skänkt mig genom åren.

Men Paris förtäring och tunnelbanor är fullt ersättningsbara mot Stockholms.

Det som jag frossar i mest, det ting som jag aldrig kommer att stöta på i Paris är ett badkar. Jag har alltid upplevt det som stressigt att duscha. Man har ständigt vatten i ögonen och om man står utanför vattenflödet så börjar man frysa. Dumt.

Därför badar jag i snitt tre (men helst fem) gånger om dagen. I filmjölk. Gärna med en skogaholmssmörgås i hand.