The Art of Delight

Lovet börjar lida mot sitt slut. Jag känner mig lite snuvad på konfekten. Vad i självaste! Det började ju nyss, men så har vi ju haft väldigt roligt också.

Igår påbörjade vi upptakten på vad som är The Grand Finale på Vårlovet. Familjen gick på konsert. Rihanna har ända sedan vi kom hit skrålat i radio att en bus-pojke ska komma till henne och det kändes inte mer än rätt att se henne på riktigt nu när det föll sig så bra att hon spelade i Paris.

Minns när jag var 10 år och gick på Britney- konsert. Hur magiskt allting var. Stämningen, vågen, massa massa människor. Och så den där obeskrivliga känslan man får i magen när man faktiskt ser sin stjärna i livet. Hon som kan sätta ord och toner på vad man känner och tänker. Igår blev jag 10 år igen. Och resten av familjen också för den delen.

Vi grinade. Vi skrek. Vi dansade. Detta tillsammans med 18 997 andra åskådare som alla var lika betagna som oss. Gud. Vad. Hon. Var. Bra. Redan på plats bestämde vi oss för att se Sean Paul när han kommer till staden. Men vi missar Jay- Z med ynka tre dagar. Merde! Får väl tvinga Emma att rappa på Empire State of Mind och Just Yaz att ställa upp som Alicia Keys den 6 juni istället. Det blir minst sagt underhållande.

I övrigt så har lovet blivit en av de bästa någonsin. Vi har uppdaterat garderober. Övat på restaurant-franskan och blivit tjenis med vakterna på Vippen. Samt fullständigt ignorerat både tvätt, disk och all form av organisation i hemmet. Mamma skulle kalla det kaos. Vi kallar det konst!

Imorgon blir det dock andra bullar. Familjen har bjudit till fest på RLJ och alla som kommer skall mötas av ett strålande rent och snuskigt välstrukturerat hem. Om vi får tummen ur villsäga. Just nu är det mycket roligare att mima till Pon Da Replay och tacka för låtsas- Grammys...

Men snart så. Ska bara ta av mig djurdräkten.