Lite lätt omtumlad sitter jag och studerar vårat nydiskade kök. Köket har en tendens att kännas lätt kaosartat om man inte tar tag i disken efter sisådär fyra, fem koppar och tre gafflar och med tanke på att vi hade ramadan när vi kom hem efter att ha salsat på Sens var vår disk minst sagt från helvetet. Emma var dock den räddande ängeln och tog tag i saken, medan jag Googlade på mig själv och de andra två låg och snarkade.
När vi alla hade vaknat till liv begav vi oss till bageriet. Hela den här veckan har jag inte kunnat känna vare sig smak eller doft. Något bittert, då vi bor i detta kulinariska Mecka. I och med att mina smaklökar har varit på semester har allt kort och gott smakat något som kan liknas vid de sammetslena Kleenex- näsdukar som jag strösslar över min del av mitt och Emmas rum. Detta fram tills idag då.
Väl på bageriet införskaffade jag en pain au chockolat och någon spårad dubbelbrioche och nu sitter jag här i köket. FULL-STÄND-IGT KNOCKAD! Både Emma och Yasmina har under veckan noterat att mitt vanliga mantra "Herre-GUD så gott!" varit frånvarande, fram tills nu då, när jag grinade lite för att briochen smakade som solsken och lycka.
Mitt återfunna doftsinne har också berört mig. Jag upptäckte nyss att min nytvättade vit-tvätt doftar exotiskt av vitlök och stekt ost. Applåderar det snille som monterade kökets ventilationsfläkt rakt in i badrummets, i höjd med torkstället. Samt att Familjen väljer att äta vitlök och stekt ost innan utgång. Det visar på ett mod och självförtroende utan dess like. Samt en något begränsad budget. Jag väljer att avslutningsvis citera vår vän Yonathan, som kom förbi med croissainter när jag var sjuk.
"Whats that smell...Oh wait, it smells like teen spirit!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar