C'est quois ça?!

Vi sitter i köket och mår oförskämt bra. Radion skräller och upprepar gång på gång "La Canal de Fiesta". Helt rätt.

Idag har jag och Tjasmi-in återvänt till våra gamla kvarter i Gare de l'Est, samt agerat papparzzoz på varandra. Yasman blir alltid bra på kort. Jag har ännu inte repat mig från min Sorbonne- bild och ser därför ganska fientlig ut på samtliga kort.

På Emmas initiativ har vi ätit schnitzel till middag. Det. Är. Så. Gott! Hon har även utmanat oss att leva på existensminimum någon gång ett tag framöver. Under obestämd tid då också. Denna tid förändras ständigt. Från en vecka, till tre dagar till...tja, en kvart. Som den tävlingsmänniska hon är ser jag hur hon slugt kollar in priser på gryn i mataffärn och häromdagen fann jag en hemsida uppe på Hur man effektivast fångar duvor. Skumt.

Ovanstående citat är något vi ofta uttalar på 3 bis RLJ. Tänk er en skitförbannad gammal Paris-tant som beställt in omelett med skinka och extra lök. Och när le garçon kommer in utan den extra löken är måttet rågat. Tanten ställer sig upp, fräser med nasal röst och sprutar lite baguettesmulor över bordet medan hon viftar med handen:

"C'est quois ça?!"

Denna tant älskar vi och hon älskar oss (i största hemlighet). Det bästa: hon gör sig inte heller på kort!